söndagen den 4:e september 2011
Recension: Breakfast at Tiffany's (1961)
Regi: Blake Edwards
Skådespelare: Audrey Hepburn, George Peppard, Patricia Neal m.fl.
Handling
Holly Golightly bor på Manhattan i en snålt möblerar lägenhet tillsammans med en namnlös katt. En dag får hon en ny granne i form av en författare vid namn Paul Varjak. Det två får fort bra kontakt med varandra och det visar sig att de lever någorlunda lika liv. Båda tjänar pengar på att på ett eller annat sätt umgås med det motsatta könet. Paul börjar kära ner sig i Holly medan hon har fullt upp att jaga fatt i en rik man att gifta sig med.
Omdöme
Först och främst kan jag konstatera att filmen inte var alls som jag hade förväntat mig. Vad jag hade förväntat mig var faktiskt ett seriöst romantiskt drama, men det är ju bara mitt eget fel att jag hade dålig koll.
Vad jag istället fick se var en ganska intressant romantisk historia som tyvärr dränks i dålig humor och extremt överdrivna karaktärer. Hollys granne, asiaten Mr Yunioshi t.ex. spelas på ett väldigt stereotypiskt och larvigt sätt av icke-asiaten Mickey Rooney. Hans gestaltning av Mr Yunioshi för tankarna till Rob Schneiders alla karaktärer i Adam Sandlers filmer. Faktum är att han gjort en nästan likadan karaktär i filmen I Now Pronounce You Chuck And Larry. Breakfast at Tiffany's regissör Blake Edwards fortsatte ju för övrigt att ha med galna asiater i sina kommande filmer. Jag tänker då såklart på Inspector Clouseaus assistent Cato i Rosa Pantern-filmerna. Fast där gestaltad på ett roligare sätt av en äkta asiat.
Nog om galna asiater och tillbaka till filmen. Visst är det en snygg film och man förstår att Audrey blev en stilikon efter hennes roll i den, men går man mer på djupet så funkar den inte i längden enligt mig.
Betyg
5/10
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

0 kommentarer:
Skicka en kommentar